Hur fungerar egentligen GI-metoden som diet?

GI-metoden är en populär diet som går ut på att äta livsmedel med så lågt GI som möjligt, det vill säga långsamma kolhydrater. Det gör att du slipper svängningar i blodsockret och vikten avtar sakta. Minutus förklarar …

GI står för glykemiskt index och är ett mått på hur snabbt blodsockerkurvan stiger från sitt fasteläge och sedan återgår till det normala igen efter ett intag av olika kolhydratkällor. Ju snabbare kolhydrater som intas desto snabbare går blodsockerkurvan upp och sedan även ned igen.

Vad som faktiskt händer i kroppen, och det som mäts när en kolhydratkällas GI bestäms, är hur snabbt kolhydraterna bryts ned, portioneras ut i blodet och sedermera lagras in i muskler och lever. Det som förespråkarna av GI-metoden menar på är att de höga topparna och snabba dalarna i blodsockerkurvan ökar risken för symptom som trötthet, hunger, huvudvärk och en rad andra riskfaktorer för att man ska känna sig tvungen att fortsätta äta utan att egentligen vara i behov av det.

Detta till skillnad då från om den största delen av ens kolhydratkällor är långsamma. Då kommer det ta längre tid för kroppen att bryta ned kolhydraterna, blodsockerkurvan kommer vara på en jämn nivå över en längre tid och du som ätit därmed också vara mätt och belåten en längre period.

Detta är förklaringsmodellen till varför just denna metod, eller diet om du så vill, ska fungera för dess följeslagare. På pappret är det säkert att säga att det finns en god tanke bakom, en sund sådan till och med, men precis som alla andra dieter är det hela avhängt på hur väl den följs. Det är givetvis ytterst individuellt. Den stora frågan är hur många som i långa loppet ”nöjer” sig med att hela tiden avsäga sig de snabba kolhydraterna som kroppen tycker är väldigt härliga att få i sig?

Men rent konkret syftar dieten till att utövaren i största möjliga mån ska utesluta snabba kolhydrater ur sin kost och istället äta långsamma sådana (lågt GI). De som lyckas med detta ska förhoppningsvis inte känna ett behov av att småäta  mellan måltiderna. Det som förhoppningsvis sker är då en ändring i kosten till kolhydratkällor som är fullkornsberikade och med en större vitamin- och mineraltäthet, rika på kostfibrer som bidrar till en långsammare blodsockerstegring, ökar bulken på tarminnehållet och främjar en ökad mättnadskänsla med en mindre mängd mat.

I övrigt går inte dieten ut på att helt utesluta olika matgrupper och verkar ha en relativt sund och vettig approach. För det man i själva verket då utesluter ur sin kost är i mångt och mycket sämre livsmedel och råvaror som godis, produkter med stora mängder vitt mjöl och andra sockerstinna produkter.

Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att om du lyckas hålla dig till kolhydratkällor med lågt GI, inte unna dig själv en massa godis på kvällarna och välja dina protein- och fettkällor väl kan GI-metoden mycket väl vara ett bra alternativ.

Nästa vecka fortsätter vi kartlägga dieter, bantning och kosthållning här på minutus.se. Då kikar vi på en av de andra medialt trendiga dieterna, nämligen LCHF.

Häng med då!